Jag berättade allt för dig, precis allt. Exakt hur jag mådde, du förstod mig och du gav mig råd. Jag mådde så jävla dåligt, och hoppades aldrig att någon skulle falla dit. Speciellt inte du. De kvittar vad jag gör, för jag vet nu att det är försent. Du hamna där jag var. Jag har kommit loss, men jag kan inte hjälpa dig. Du har blevit blind. Som vi alla blir. Men jag vet, att jag den dagen du inser, kommer jag aldrig orka hjälpa dig. För allting är fortfarande för färskt. Har lovat mig själv, och det kommer jag hålla. Aldrig igen.